Fenix
Fågel Fenix är ett av de uråldriga mytomspunna väsen som fascinerat människor, förbryllat magiker och lockat alkemister i oändliga generationer. Sprungen ur liv och solljus fångar den livets alla sidor i en enda sekund. Fri från hat kommer den som lärare av livet och all glädje och fasa det bär med sig.
Historia
“I slutändan, vad blir kvar annat än historierna? Se till att din blir en bra en!”
Fenixen skapades när världen förstå låg i sin linda. Ingen vet av vem, ingen vet varför eller ens hur många som skapades. De spreds för vinden för att observera livet hos de varelser som då fanns i världen och har fortsatt följa dess utveckling genom historiens gång.
De fanns där när träden började vandra, när fåglarna lärde sig flyga, när berg reste sig ur haven och när alverna först lärde sig gå. Ingen fenix har skapats sen det ögonblicket och aldrig mer kommer någon att skapas. De som finns har alltid funnits och bara tiden kommer att utvisa hur många som kommer finnas kvar vid tids ände.
Ingen levande fenix minns sin födelse. Det är ett av många minnen de alla tvingats offra för att behålla sitt liv tills idag. Det finns historier om förlorade fenixägg från den tid då minnet fortfarande fanns kvar, men att de blivit lämnade tyder på den omöjlighet det vore att få tag på dem.
Liv, död och minnen
“Allt är jag dör. Någon annan spatserar iväg med mina minnen… och jag är död.”
Fenixen lever för evigt, men under sin livstid är den hundratusentals individer. Livsspannet hos en individ rör sig mellan 60 och 200 år, beroende på hur den utnyttjat sin livskraft under den tiden. Den åldras inte likt andra varelser, utan när individens livskraft är slut tar dess liv helt enkelt slut.
Varje fenix äger ett eget ägg fyllt av dess samlade minnen. Det frammanas tidigt under en individs existens och hålls i närheten fram till det att individens liv avslutats.
Vid en fenix död förvandlas dess kropp till aska. Strax därpå återföds en ny individ i närheten, utan andra minnen än vad den är, var den har sitt bo, dess mest bekanta ansikten och var dess ägg sist befann sig. Den nya individen måste därefter komma i kontakt med sitt ägg för att tömma det och därigenom återfå samtliga minnen från den föregående individen. Om den inte kommer i kontakt med sitt ägg kommer det att dröja många år innan den återfått merparten av sina minnen, ett efter ett, men mycket går förlorat i den processen.
Den nya individen som reinkarnerats är ett tomt kärl med ett eget utseende som snabbt utvecklar en egen personlighet och egna preferenser, ofta influerat av de erfarenheter den får innan den kommer i kontakt med sitt ägg. Vissa grundläggande ideal kan överföras samtidigt som minnena, men annat än vad den får med från ägget är det en helt ny individ som fötts.
Ett tömt ägg kan fyllas med minnen vid kontakt med sin fenix. Ett ägg som stulits eller förstörts kan ersättas genom en ritual där fenixen frammanar ett nytt. Ägget fylls av dess nuvarande minnen först efter att ritualen krävt ett antal viktiga minnen som offer. För många varelser kan offret ibland verka för stort, men en fenix kan välja att inte skapa ett nytt ägg lika lite som en människa kan välja att inte andas. Dock är detta någonting som en fenix kan dra sig för att göra så länge det finns hopp om att återfå sitt förlorade ägg. Minnen och därigenom kunskap är ingenting en evig varelse ger upp lättvindigt.
Någonting som ytterst få varelser med en livslängd under tusen år vet om är att en fenix liv är slut för gott när dess sista minne är offrat. I den stund ett tomt fenixägg skapas och fenixen inte längre minns vad den är kommer den att sluta vara en fenix och övergå till ett dödligt liv, tömd på magi och syfte. Dess enda chans att återfå sitt sanna väsen är via delade minnen från någon annans ägg.
Utseende
Den sanna formen hos en fenix är den av en ståtlig fågel med fjädrar såsom eld och ögon av glittrande safirer. Dess plymer går i tonerna från eldigt röda, orangea och gula färger till hettans skarpa blå och gröna.
En fenix kan välja att byta skepnad till mer människolika varelser. Hudton, kroppsform, färg på hår, form på öron, m.m. varierar i det oändliga. Vissa individer föredrar att smälta in bland de varelser den möter, andra väljer att stoltsera med de drag den finner vackrast. På samma sätt väljer många att klä sig efter de seder som finns där de befinner sig, vare sig det betyder ingenting alls eller tjocka lager tyg.
Många behåller färgen från sina fjädrar på sitt hår i mänsklig form. Det är dessutom väldigt sällen en fenix kan, eller ens vill försöka, helt förvandla samtliga fjädrar på sin kropp. Därför är det ett vanligt kännetäcken bland humanoida fenixar att de har en viss mängd fjädrar växandes här och var på kroppen, ofta kombinerat med färgstarka kulörer på hår och klädnader. Likväl är det vanligt att den humanoida fenixen behåller en kraftigt blå färg på sina ögon efter sin förvandling, även om det även här finns undantag.
En fenix saknar helt könsidentitet i sin naturliga skepnad. Det finns ingenting som en manlig eller kvinnlig fenix. Det finns bara fenix. I humanoid form väljer fenixen vad för drag den själv vill anta. Den kan lika gärna finna skönhet i yppiga former som mäktiga skägg och det finns ingenting som hindrar den från att skapa vilka kombinationer den känner för.
Beteende
“Det krävs en dödlig för att se värdet i det liv som en odödlig tar för givet.”
“Jag som fruktade Döden hade aldrig tidigare stött på Livet självt.”
En fenix är sprungen ur livet och elden och lever för att främja dessa element hos andra varelser genom att ta fram det bästa i dem. Vad det bästa nu är för en fenix finns det nog ingen som lyckats definiera. De kan dras lika långt åt ordning som åt kaos, då smärta kan användas för att främja livet och glöden hos en varelse lika väl som godhet kan. Myten om att en fenix är en godhetens varelse är långt ifrån sann, även om de själva ofta uppfattar sig så. Vissa lär sig inte leva innan de upplevt sann smärta. Vissa måste dö för att andra ska kunna leva. Samtidigt genomsyras de av livet självt. Alla val att agera i motsatt riktning är alltid noga beräknade och görs i något specifikt syfte, även om den som utsätts för det hela ofta har svårt att se den större bilden i den omedelbara stunden.
Fenixen saknar förmågan att känna hat. Det finns helt enkelt inte någonting som skulle vara så viktigt i universum för att en fenix skulle anstränga sig för att hata någon eller någonting. Den kan självklart agera i självförsvar när den känner sig hotad, men annat aggressivt handlande är nästintill uteslutande i välmenande eller utbildande syfte. Bara den kortsiktige skulle tolka en fenix handlande som illvilja.
En reinkarnerad individ kommer aldrig att hysa något agg mot den som dödade dess föregångare även om den återfår minnena om dess död. Den nya individen kommer att vara tacksam över sin chans att få leva och därmed finns ingen anledning till att vredgas över det som hänt tidigare. En fenix visar sällan något specifikt intresse för andra odödliga varelser, inte ens av sin egen sort. Generellt saknar bägge någonting att lära av varandra som skulle fånga fenixens intresse.
En fenix är, liksom många andra fåglar, en mycket fåfäng varelse. Det vackraste den äger är sitt fenixägg, vilket är varför det aldrig förvaras dolt någon längre tid. Det är ett objekt av sann skönhet som ska visas upp med stolthet. En fenix skulle däremot aldrig acceptera att någon annan rörde vid ägget utan skulle genast försvara det med allt vad den förmår.
I övrigt saknar fenixen konceptet av ägande. Dess sovplats och mat är självklart saker som den skulle försvara om någon hotade det, liksom dess ägg, men ingetdera skulle få en fenix att hysa agg mot en annan varelse. Det är möjligt att ett sådant offensivt handlande skulle fånga fenixens intresse och vilja att utbilda individen i lämpliga beteenden för att främja dess fortsatta existens, men det skulle aldrig bygga på varken vrede eller hämndbegär. Sannolikheten är dock minst lika stor att fenixen inte finner något intresse alls i denna mygga till varelse och därmed väljer att inte välsigna den med dess lärdom.