Himlakejsarens Kyrka
Den starkaste religionen i de södra länderna är Himlakejsarens kyrka. Dess präster, munkar och nunnor arbetar outtröttligt med att sprida dess budskap till nya riken, medan dess högt uppsatta arkonter ständigt försöker stärka kyrkan invändigt. Himlakejsarens kyrka lockar alla samhällsskikt: för de rika och mäktiga förklarar den att adelns och härskardynastiernas makt kommer genom Himlakejsarens nåd, medan den för de enkla och fattiga erbjuder tröst, människovärde och hjälp i svåra stunder.
Historia
Himlakejsaren har dyrkats sedan urminnes tider i det karga och bergiga riket Hierakos. Om denna tidiga dyrkan finns få texter, annat än uråldriga ceremonier och sånger. Den viktigaste förändringen kom dock för sjuhundra år sedan, i samband med att Hierakos och dess grannländer erövrades av mörkeralver, som instiftade ett förtryckande kastsystem där människorna befann sig på botten av samhället. Helt plötsligt var de som tidigare varit högt uppsatta präster och aristokrater på samma låga nivå som sina tidigare undersåtar. Det var här som Himlakejsarens kyrka kom att förkunna alla människors lika värde inför den himmelska tronen, och att även de fattigaste och mest olyckliga kunde nå evig lycka. Himlakejsarens kyrka fick rollen av motståndsorganisation, och efter tvåhundra år, då det mörkeralviska styret splittrades, hade denna underjordiska och förbjudna religion spridit sig långt utanför Hierakos gränser.
Sedan dess har kyrkan bara fortsatt att växa. Det som en gång var en fattig motståndsorganisation har blivit en allt rikare och allt mäktigare struktur, där de högt uppsatta lever i lika stor lyx som kungar och handelsfurstar.
Lära
Himlakejsaren är världens härskare, som sedan urminnes tider har vakat över den och ombesörjt att den fungerar som den ska. Andra gudar existerar, men bör förstås antingen som lojala vasaller till Himlakejsaren eller som upproriska fiender som bör slås ned. Idén om hierarki genomsyrar religionen: Himlakejsaren är högst upp i pyramiden, och alla jordiska furstar besitter sin makt genom Himlakejsarens nåd. Denna nåd (det "himmelska mandatet") är dock villkorlig och kan ryckas undan för orättfärdiga härskare. Arkontrådet, den högsta styrande organisationen i kyrkan, kan då och då förkunna att en härskare har mist sitt himmelska mandat. Detta brukar ovillkorligen leda till att troende bönder gör uppror, och att adelsmän försöker genomföra kupper. Det är lätt att förstå att arkonterna är utsatta för en stor politisk press, och att vem som tillsätts i rådet är föremål för kraftiga intriger.
En annan viktig del av doktrinen är den om lojalitet och underkastelse. Eftersom alla är Himlakejsarens undersåtar, och Himlakejsaren ser och vet allt, är varje handling en tänkande varelse utför underkastad Himlakejsarens lag. Den som lever enligt denna är en god undersåte och kommer att föras upp till Himlakejsaren vid sin död, medan den som går emot den är en syndare som måste återföras till den rätta vägen, eller i värsta fall avrättas för sin upproriskhet. Notera dock att uppror inte alltid är fel: den som slåss mot en orättfärdig och förtryckande övermakt agerar rätt, liksom den som lydigt underkastar sig en härskare med himlens mandat. Mycket av Himlakejsarens lag handlar om grundläggande respekt mot andra: att inte mörda Himlakejsarens rättfärdiga tjänare, att inte stjäla, inte ljuga och inte bedra. Att dyrka andra Ordningsinriktade gudar är tillåtet, men enbart om man också erkänner Himlakejsaren som den yttersta auktoriteten. Himlakejsarens ord går alltid först.
Himlakejsaren är en storsint och förlåtande gud. Även den vidrigaste syndare kan finna nåd i döden, även om detta kommer att ske genom hundratals år av pinor i helvetet. Undantag finns dock: den som bryter mot naturen genom att undfly döden och bli vandöd har för evigt förintat sin själ, och för sådana finns ingen nåd. Likaså är demoner och djävlar inte av denna värld, så även dessa är Himlakejsarens svurna fiender. Det sägs att Himlakejsaren om exakt 250 år kommer stiga ner från himlen och föra krig mot demonerna och sedan segerrik bli direkt härskare över världen. Den vedertagna tideräkningen baseras på denna förutsägelse så det är nu alltså år 250 IK (Innan Kejsaren). Efter att detta sker kommer Himlakejsaren vara den enda auktoriteten, och alla andra varandras likar. Vissa profeter hävdar att tideräkningen är fel och att den dagen är betydligt närmre.
Symboler
Den viktigaste symbolen för Himlakejsaren är hans gudomliga åskvigg, avbildad som två trianglar sammanbundna av en stav. Himlakejsarens präster bär ofta med sig en stav med en triangelformad spets i vardera änden. Denna åskvigg kan även symboliseras genom att höja högerhandens knutna näve framför ansiktet och kraftfullt dra den nedåt. Detta används både som hälsning bland de troende och som ett skydd mot onda makter. Vidskepliga troende utför ofta denna gest så snart något farligt eller övernaturligt kommer på tal.
(Bild kommer)
Attityder
Himlakejsaren tillhör Ordningens mest framstående förkämpar. Kaos är motsatsen till allt Himlakejsaren står för. Himlakejsaren avskyr också vandöda och demoner. I övrigt ses alla tänkande varelser som Himlakejsarens undersåtar, utan några fördomar. Ett exempel på detta finns i Arkontrådet, där den konverterade skogsalven Siravaine har haft en plats de senaste tvåhundra åren.