Inkvisitionen

Inkvisitionen är en förlängd arm för Himlakejsarens arkontråd, kringresande grupper av undersökande präster med uppgift att föra ut Himlakejsarens sanning. Bland Himlakejsarens fiender framställs de ofta som mordiska fanatiker, redo att tortera och bränna för minsta avvikelse i tron. Av kyrkan framställs de däremot som de ädlaste bland varelser, besjälade av en storartad hängivenhet till tron och sanningen. Vardagen för de flesta inkvisitorer är dock långt ifrån så dramatisk som någon av dessa framställer det. De flesta inkvisitorer är tungt överarbetade personer med sura magar, solkiga kåpor och ett osunt förhållande till diverse uppiggande elixir. De utför ett tungt arbete där de lätt gör sig fiender: bönderna ogillar alla som kommer utifrån med nya idéer, adeln ogillar alla som utmanar deras rätt att oinskränkt styra och till och med det vanliga prästerskapet blir nervösa av dem. Att så många inkvisitorer trots detta klarar sig utan att supa ner sig, stressa ihjäl sig eller bli korrupta visar att det ändå finns någon form av övertygelse och idealism i grunden -- men efter några år sitter den ofta djupt inne.

Syfte

Inkvisitionens syfte är formulerat i form av tre order:

1) Bevara trons renhet.

2) Bedöm vem som har himmelens mandat.

3) Var rättvisan behjälplig.

Order nummer ett har alltid företräde över de två andra, och order nummer två har företräde över nummer tre. Att "bevara trons renhet" innebär att se till att kätterier och villfarelser inte sprids. I de fall då något sådant upptäcks brukar inkvisitorerna börja med att fängsla dem som upplevs som ledare och få de andra att bekänna sina synder och övergå till den rätta tron. Ofta upprättas improviserade domstolar. Straffen brukar sträcka sig från botgöring till döden i särskilt envisa fall. Inom denna order faller också att bekämpa demondyrkan, vandödhet, svartkonst och andra styggelser.

Order nummer två, "bedöm vem som har himmelens mandat", är den order som gör inkvisitorerna så obekväma för de styrande. En kringresande inkvisitor som upplever att en härskare beter sig på ett vis som gör att han eller hon borde förlora det himmelska mandatet kan skicka ett brev till arkontrådet, något som nästan säkert kommer att leda till en större undersökning av hur personen styr sin domän. Arkontrådet kan sedan med ledning av detta förkunna det himmelska mandatet utgånget, något som nästan alltid får konsekvenser i form av uppror. Likafullt kan inkvisitionen resa fritt. Den härskare som nekar en inkvisitor genomfartsrätt i sina marker kan förvänta sig en undersökning senare, och skulle det komma fram att någon har dödat en inkvisitor sätts arkontrådets fulla makt in mot dem.

Order nummer tre, "var rättvisan behjälplig", är den bredaste och mest tidskrävande ordern. Denna innebär i praktiken att en kringresande inkvisitor som stöter på en bygd där någon form av brott har begåtts ställer sina tjänster som utredare till förfogande (faktum är att de ofta insisterar på det). De brukar härvid vara avsevärt grundligare i sitt arbete än de världsliga makterna. Till skillnad från vad många tror använder inkvisitorerna inte tortyr särskilt ofta; de flesta bryr sig om att få fram sanningen, och tortyr är mest ett verktyg för att få folk att säga vad de tror att man vill ha. Viktigt är dock att inkvisitorerna inte äger någon domsrätt annat än vid fall av kätteri och bristande förmåga att uppfylla det himmelska mandatet. De kan alltså hjälpa de världsliga makterna att hitta en mördare, men de kan inte själva agera domare.

Utseende och utrustning

Inkvisitionens klädsel består av svarta kåpor med Himlakejsarens åskvigg i vitt. Deras symbol är ett vitt öga genomstunget av samma åskvigg på en svart bakgrund. Denna särpräglade klädsel fungerar som deras legitimation, och ger dem rätt att begära sovplats och mat där de reser. Straffet för att falskeligen utge sig för att vara inkvisitor är i de flesta länder där Himlakejsaren dyrkas döden, så deras dräkt förblir för det mesta unik för dem. På grund av sina svartvita kläder, sin förkärlek för att rota i smuts och sin envisa vägran att släppa när de väl har bitit sig fast kallas inkvisitorer ofta för "grävlingar", särskilt bland andra präster.

Organisation och livsföring

Inkvisitorer är indelade i grupper som kallas för "celler". Varje cell har mellan tre och åtta medlemmar, där en av dem är utsedd till celledare. Denne ger order till de andra och tar också deras bikt. Kyrkan brukar organisera det så att varje cell har en blandad kompetens, till exempel några inkvisitorer som kommer direkt från en karriär inom kyrkan, några med militär bakgrund och några med andra kompetenser (kyrkan försöker aktivt rekrytera inkvisitorer bland troende personer i alla samhällsskikt).

Varje större stad har en cell inkvisitorer som på en permanent basis arbetar med att följa de tre orderna, i praktiken framför allt brottsutredningar. Eftersom dessa är bekanta med stadens styrande brukar samarbetet flyta på ganska friktionsfritt. Dessutom finns kringresande inkvisitorer, som rör sig genom de vidsträckta marker där stora städer inte finns. Dessa hamnar ofta i små byar där befolkningen aldrig tidigare har träffat en inkvisitor, och där reaktionerna kan bli mycket blandade. Att inkvisitorer rör sig så långt norrut som Kairoona inträffar sällan, men på senare tid har vissa grupper utökat sin patrullering där. Vissa säger att arkontrådet anar att något stort snart kommer att ske i den kalla norden.