Lux Tenebris

Utdrag ur text funnen på Ödevidderna:

Lux Tenebris är Alltet, livet, döden. Lux Tenebris är kaos.

I begynnelsen andades Lux Tenebris i tomheten och ur sig skapade Lux Tenebris livet och döden, ljus och mörker, två sidor av sig själv som vandrar fritt sin egen väg. Livet och döden älskade varandra och från dem kom det vi känner som levande och döda ting. Från dem kom värme och kyla, kärlek och hat. Det ena inte förmer än det andra, gemensamt med kraften att skapa i motsats till kraften att förgöra. Det är sagt att om kaos får råda, om de får vandra sida vid sida så kommer skapelsen att fortsätta men om de går emot varandra upphör skapelsen. Livet förgör döden, döden förgör livet. Det skapade blev medvetet och Lux Tenebris talade till dem om att bejaka både livet och döden: "Om du tar från det ena ska du också ta från det andra". Han talade till dem om hur balansen måste upprätthållas. Skapelsen följde vad Lux Tenebris hade sagt till dem. Men åren gick och nya varelser uppstod i den kärlek som varade mellan livet och döden, varelser som blev medvetna om sig själva och som glömde bort hur man hör. Krig uppstod när dessa förälskade sig i antingen livet eller döden allena. Den ena typen av varelse gick till mörker, den andra typen till ljus. Det fanns en risk att det som kom ur Lux Tenebris skulle förinta sig självt. Bland alla dessa varelser av olika art, fanns det en som kallades för människa.

Människan var en besynnerlig varelse, för likt många av de andra som vandrade kring henne så hade hon inte förmågan att höra. Men människan visade förmåga till både mörker och ljus, till både värme och kyla. Människan valde aldrig det ena eller andra.

Bland människorna fanns en kvinna vid namn Cassandra. Cassandra såg och förstod vad valen ledde till. Cassandra insåg hur det levande och döda runt henne förintades. Lux Tenebris såg till Cassandra och skänkte henne drömmar om hur världen fungerar. Cassandra samlade människorna omkring sig och tog till strid för kaos. Striden varade länge, för i visdom såg männsikorna till att det om de slog emot det mörka så slog de likvärdigt emot det ljusa. Balansen och kaos fick råda. Många år senare, inför sitt sista andetag, fick Cassandra se riket upprättas. Cassandra fick se det men aldrig kliva in i det. Genom hennes uppoffring, då hennes ande förenades med Lux Tenebris gav han henne ett löfte: Hennes släkt skulle från den dagen bära drömmarna och för alltid sitta på tronen i det Imperium som upprättades.