Meruelkulten

Meruel, den Karmosinröda Avguden, är den ohejdade njutningens och extasens gud. Hans dyrkare framhåller den personliga tillfredsställelsen som tillvarons högsta princip och eftersträvar denna i allt de gör. För de flesta framkallar detta tydliga bilder av dekadens, orgier, frosseri och allehanda utsvävningar. Denna aspekt av Merueldyrkan finns definitivt, och är kanske den vanligaste, men hans kult har förvånansvärt många varianter.

Historia

Den Karmosinröda Avgudens historia är mycket oklar, och många av de berättelser som finns om hans uppkomst är så pass obscena att de inte är lämpliga att återge här. De flesta av dem inkluderar förbjudna relationer mellan gudar, förflugna kroppsvätskor och anatomiskt svårgenomförbara manövrer. För andra är dock Meruel något mer och äldre än enbart detta. Dessa ser honom som manifestationen av en av universums grundläggande principer, strävan efter njutning och det uppgående i världsalltet som den perfekta extasen innebär. Enligt denna teori är Meruel en av de äldsta gudarna, och absolut inte en produkt av någon simpel erotisk folksaga.

Lära

Tillvarons syfte är strävan efter njutning, och genom fulländad njutning når man fulländad förståelse av världen. Vad den lämpligaste vägen till njutning är diskuteras däremot ändlöst bland Meruels dyrkare. De vanligaste Merueldyrkarna må vara personer som inom lyckta dörrar hänger sig åt varje form av skörlevnad de kan tänka sig, men dessa är sällan intresserade av kultens teologi som något annat än en ursäkt för sina förlustelser. Det finns andra Merueldyrkare som till exempel förespråkar en oerhört sofistikerad hållning till alla former av njutning, där de medvetet undviker "grova" nöjen för att träna upp sin känslighet för skönhet (dessa brukar framhålla att den skicklige vinkännaren njuter mer av ett fint vin än den osofistikerade fylleristen, den skarpögde betraktaren bättre förstår ett konstverk än den oskolade, och så vidare). Ytterligare andra ägnar sig åt långvarig självspäkelse och försakelse, för att sedan uppleva sann njutning när de lämnar detta. Meruels dyrkare rymmer alla dessa riktningar, vilka för det mesta tolererar varandra, ty den Karmosinröda Avguden är en kaotisk gud som inte ser till några andra sanningar än de som för tillfället ger störst njutning.

Med så många som strävar efter njutning är det inte märkligt att det också förekommer avsevärt mörkare stråk i Meruelkulten. Särskilt vanligt är detta bland aristokratiska rumlare, som gärna ser ofrälse som ytterligare en resurs att utnyttja i jakten på den slutgiltiga extasen. Vissa Meruelkulter har urartat till vedervärdiga sammanslutningar vars allt grövre utsvävningar har lett dem i fullständigt fördärv. Andra kulter är lika bisarra men utan att det går ut över de andra: ett anmärkningsvärt exempel var en burgheimsk kult där medlemmarna i tur och ordning dödade, tillagade och åt upp varandra, för att alla skulle vara delaktiga när den sista kvarvarande medlemmen uppgick i den slutgiltiga extasen (experimentet slutfördes aldrig på grund av Himlakejsarens inkvisition, som ingrep då de kvarvarande tre medlemmarna kalasade på en stor paj som en gång varit skråmäster Albrecht Billstein).

Symboler

Så som passar hans tillnamn symboliseras Meruel ofta av just en karmosinröd avgud. Meruel har här formen av en ung man med ett saligt leende på läpparna, men i övrigt varierar utformningen baserat på kultens inriktning: en kult som når extas genom våldsamt frosseri avbildar honom gärna smällfet, en sexuellt inriktad kult avbildar honom synbart upphetsad, och så vidare. Den karmosinröda färgen är helig för Meruel, och dyrkarna använder ofta karmosinröda kroppsfärger eller kläder (detta har också den pragmatiska fördelen att rödvinsstänk inte syns lika väl). Även bägare, duvor, katter och kaniner kopplas till Meruel.

Attityder

Meruels kult har en närvaro i nästan alla civiliserade samhällen och ses som en av Himlakejsarens värsta fiender just för att kulten anses ha så stor potential att korrumpera. Särskilt utspridd tros den vara bland uttråkade ungdomar i samhällets övre skikt, som därigenom korrumperas och vänds till Kaos. På platser där kaosdyrkan kan ske mer öppet än i Himlakejsarstyrda länder är kulten mer välkommen på grund av sin koppling till "vardaglig" njutning. Karmosinröda avgudabilder finns i dessa områden ofta utställda i värdshus och på bordeller, men också i privata konstsamlingar och vinkällare.