Fjallbreidd

Fjallbreidd är ett kargt bergsrike nordväst om Burgheim och nordöst om Licienne. Landet är litet men tack vare en omfattande handel med mineraler och metaller är det ett relativt välbärgat land. På grund av de rika naturresurserna ligger landet ofta i konflikt med sina grannar söderut och fjallbreiddarna är vana vid att försvara sig i sina hemtrakter. Varje fjallbreiddare tillhör en ätt och det är ätterna som bär upp samhället.

Aktuellt

För tio år sedan genomfördes en ritual på marknaden i Uulzvar då portarna till alla existensplan stängdes och som ett resultat av detta steg guden Kaasch, den vita ormen, in i världen och gjorde sig till oinskränkt härskare.

Efter drygt två års terror då ormkulten fanor vajade över stora delar av Neidaras lyckades de fria folken gemensamt lura Kaasch att äta sin egen svans och på så sätt upphöra exister i denna värld. När den vita guden försvann blev Neidaras pånyttfödd.

Segerns pris har varit högt och många länder bär fortfarande synliga och osynliga sår. Få länder drabbades dock hårdare än Fjallbreidd (med undantag för Hierakos). Kanske var det hotet från gruvnäringen och fjallbreiddbornas envisa motstånd, kanske var det närheten till Kentaurdalen där sista striden stod? Oavsett lät Kaasch sitt etter regna över Fjallbreidd på ett sätt som förvandlade hela landet till ett berg av glas. Alla beskrivningar av landet som går att läsa nedan bör ses som en beskrivning av det Fjallbreidd som fanns förr och som nu bara lever i hjärtat på de få personer från landet som överlevde.

Sedvänjor och kultur

Alla fjallbreiddare tillhör en ätt, vilket kan beskrivas som en mycket utökat familjekonstellation. Ätten är livet och döden för en fjallbreiddare och att vara ättelös är den största skammen som finns. Det betyder nämligen att man någon gång har blivit utesluten ur sin ätt och skälen för att göra något sådant måste vara mycket allvarliga. Det är genom sin ätt som man har sina rättigheter och skyldigheter; ätten är det sociala skyddsnätet och utan den är man utlämnad till sig själv helt och hållet. Även om man inte har någon kontakt med sin ätt så har man alltid kvar ättenamnet och det är till ätten man vänder sig om man av något skäl skulle få problem med sin försörjning och sitt uppehälle. Ätterna namnges ofta efter något som är relaterat till naturen och namnet kan sedan leva i många generationer. De äldsta namnen är så gamla att inte ens de äldsta i släktet kan minnas var det kom från.

I byar och köpingar samlas folk från flera ätter och gruvkolonier har ofta representanter från olika ätter som permanent boende. Därför finns det också en stor gemenskap i byar eller mindre boplatser och det är inte ovanligt att man känner en större tillhörighet med sin by än med de avlägsna medlemmarna av sin ätt.

Det är ovanligt med magiker i Fjallbreidd och de som finns är normalt inte födda i landet. Många ser med viss skepsis på bruket av magi, inte för att man fruktar det utan för att det inte anses vara en hedersam syssla eller rent av dåligt att använda. För att ett värv ska anses vara ett respektabelt yrke ska man använda sina händer och hantverkskunskap, vilket framför allt grundar sig i landets historia av gruvdrift.

Något som också är aktat är alkemi och konsten att skapa olika kraftfulla drycker eller droger. I bergen växer många växter med egenskaper som fjallbreiddare lärt sig att ta tillvara och kombinera i generationer. Läkekunniga förlitar sig i till stor del på alkemi för att ta fram verksamma preparat och i varje ätt finns det minst en alkemist med lärlingar.

Religion

Det finns inte en uttalad religion med strukturerat samfund i Fjallbreidd. Däremot finns det en övertygelse att man från födseln har en djurande som följer en i livet och som färgar ens beteende och val. När man når puberteten genomgår man ett prov för att få kontakt med sin ande – om det inte redan har skett – och räknas därefter som vuxen. Kommunikation med djuranden anses vara en privat angelägenhet, var och en har sitt sätt att ta kontakt och hämta styrka. Djurandarna benämns ofta som vägledare.

Huruvida folk utanför Fjallbreidd har vägledare som de bara inte lärt sig kommunicera med ännu eller ej är en omdebatterad fråga. Oftast talar dock inte fjallbreiddare så mycket om sin tro utanför landet och det är allmänt accepterat att andra länder har sina religioner men det är ovanligt att fjallbreiddare ser någon större mening med dem.

Utseende

De flesta fjallbreiddare har praktiska kläder, gärna i naturnära material och färger. Att klä sig i överflöd eller smycka sig överdrivet anses inte passande, även om de flesta bär smycken i någon form. Vackra och välgjorda ting uppskattas och är ett sätt att visa på status. Statusen ligger då inte främst i värdet på tingen, utan i hantverket bakom och att ha skickliga hantverkare i ätten är något som är avundsvärt. Kvinnor och män har samma typ av kläder i form av byxor/hosor och kjortel i grund, ofta kombinerat med någon form av hätta och väst eller livstycke. Tanken är att det ska vara hållbart och enkelt att anpassa utifrån klimatet. Längden och skörningen på plaggen varierar mellan ätter och byar.

Politik

Fjallbreidd styrs via Rikstinget, ett råd där de stora ätterna tillsammans har elva representanter och de mindre representeras av en tolfte som de utser gemensamt. Rikstinget leds av en riksjarl som väljs av tinget. I teorin ska det ske val var sjätte år men i praktiken brukar samma riksjarl sitta tills denne är oförmögen att fortsätta av något skäl. Vid ett fåtal tillfällen har det hänt att en riksjarl blivit avsatt men det hör till ovanligheterna.

Rikstinget har olika ämbetsmän med olika funktion, vilka hjälper till att styra landet. Utöver det finns det inte några speciella samhällsskikt i landet. I teorin kan vem som helst bli en tingsrepresentant eller ämbetsman men i praktiken behöver man i princip vara uppbackad av en större ätt för att det ska ske.

Nuvarande riksjarl är Erik Kvicksilver, ledare för ätten Kvicksilver. Han äger Fjallbreidds största gruvkomplex, som bryter allt från järn och kopparmalm till opaler, diamanter och kvicksilver. Riksjarlen anlitar många dvärgar som gruvarbetare och flera av Kairoonas dvärgar har funnit sin nya näring här. Hans yngsta son Fredrik är i landsflykt efter en dispyt med fadern. Erik är en respekterad ledare men lika mycket som han är omtyckt av sitt eget folk tycker han illa om Burgheimare och deras land.

Med jämna mellanrum uppstår det konflikter över de mineralrika berg som gränsar till Burgheim och de två länderna har sällan fred mellan sig mer än ett par år åt gången. Fjallbreidd har en mindre armé men drar nytta av sin kunskap om bergen där striderna oftast står och de två länderna är därför hyfsat jämnstarka.

Mark tas, förloras och återvinns på regelbunden basis utan att någon sida egentligen uppnår några större framsteg och kartritarna har sedan länge givit upp att försöka hålla sig med uppdaterade kartor över var den exakta gränsen går. De få som ännu bor kvar i gränsområdena har accepterat att de då och då byter landstillhörighet och har lärt sig leva med det.

Många från de mindre ätterna försörjer sig som legosoldater när det behövs och i tjänstgör i fredstid som karavanvakter för de många handelskaravanerna som reser både inom och utanför landets gränser. Armén består främst av rörlig trupp som är lätt eller medeltung. De raggiga bergsponnyer som finns i landet används med framgång i ett lätt kavalleri som brukar kombineras med medeltung trupp till fots och lätta bågskyttar. Armén har inte någon enhetlig uniformering, även om det är vanligt att framförallt de större ätterna smyckar sina soldater med ättens vapen någonstans på utrustningen. Rustning förekommer främst som läderrustning och ringbrynja, ibland med hjälm. Fjallbreiddare förlitar sig på rörlighet och taktik framför tyngd och har ett rykte om sig att inte alltid slåss på ett särskilt hedersamt sätt. Det finns ett talesätt som säger att du aldrig vill ha ryggen oskyddad i sällskap med fjallbreiddare.

Geografi

Fjallbreidd ligger i östra delen av bergskedjan Månbergen och den största delen av landets yta består av bergstrakter. På bergens sluttningar och vid foten av bergen breder även en stor skog ut sig. Mellan Månbergen och den stora floden Adana, som utgör en naturlig gräns för Fjallbreidd, ligger ett omstritt område som består av slättmark. Längre österut mot floden övergår landskapet i en stenöken som få beträder i onödan och där finns inga bosättningar. De enda som dväljs där är rövare, fredlösa och annat pack. Det ryktas till och med att det finns ett tillhåll för fallna magiker där.

Det finns inga större städer i Fjallbreidd. De flesta bor i mindre byar, enskilda gårdar eller ensliga gruvkolonier och kolmilor ute i vildmarken. Det förekommer en del jordbruk men eftersom marken inte är särskilt lämplig att kultivera så importeras mycket av livsmedlen från framför allt Licienne och Burgheim.

Typiska namn på rollpersoner från Fjallbreidd

Addu, Aesa, Audna, Bestla, Bur, Eikan, Fregn, Grimnir, Ingi, Iodr, Kormak, Ljot, Nadh, Nidbjörg, Roslin, Sverrir, Theyr, Turi, Ögn, Össur