De tusen lägereldarnas folk
De tusen lägereldarnas folk är ett nomadiskt folk som finns utspritt över stora delar av världen. De binds samman i en icke-hierarkisk struktur i form av familjer som tillsammans utgör klanen/folket.
Utseende
Det finns ingen typisk klädsel. Alla i en familj väljer själva hur de klär sig. En del familjer klär sig mer lika varandra och andra helt olika.
En detalj som finns gemensamt är hennaliknande tatueringar och sminkningar.
Familjen
Varje familj är den grupp som för tillfället valt att resa runt i världen tillsammans och medlemmarna i de olika familjerna ändras hela tiden. Familjerna är demokratiskt styrda med två överhuvuden som samordnar familjens angelägenheter.
Familjerna består av olika människor och individer som tröttnat på sitt vanliga liv och behöver något annat. Det finns ingen strikt klädkod, inget krav på religion eller yrke. Alla är välkomna som de är så länge de sätter familjen först. Överhuvudena i de olika familjerna kan göra olika men vanligt är att varje morgon börjar med ett familjeråd där alla kommer tilltals och där man bestämmer agendan för dagen.
Klanen
Alla familjer tillsammans bildar klanen/folket. Klanen har inget överhuvud utan familjerna är självstyrande. Olika familjer kan skilja sig så mycket att de har svårt för varandra men löftet om att alltid sätta familj och klan först gör att det aldrig spårar ur till strid eller övergrepp.
Mottagande i övriga samhället
Övriga världen är överlag positiv till att en familj reser genom och tillfälligt stannar i dess område. Det ger möjlighet till att få nyheter från andra ställen samt möjlighet till handel. Familjerna möts ofta av ett envist rykte om att man stulit barn från andra familjer för att uppfostra som ett av sina egna men det har aldrig hittats några bevis.
Ursprung
Det finns inget känt ursprung för när de tusen lägereldarnas folk började samlas runt sina eldar och resa runt i världen utöver att det var väldigt väldigt längesedan.
Historia
Ingen vet riktigt när.
Ingen vet om det var en drake, en alv eller en av de första människorna. Det vi vet var att hon var en kvinna och att hon fick nog. Hon vände ryggen till den civilisation hon var van vid, gick ut i skogen och startade den första av vad som skulle bli tusen eldar.
Och precis som flugor dras till eld så var hon inte ensam vid sin eld särskilt länge. Från mörkret kom de, de som inte längre kände att de hade någon plats kvar i sitt eget liv. De som ville lämna det bakom sig.
De sjöng. De skålade. Och de hittade en ny gemenskap. En gemenskap som hade sin grund i syster och broderskap men som saknade blodsband. En gemenskap där alla var familj men ingen var släkt. En gemenskap som inte handlade om ras, kön eller ålder utan en gemenskap född ur olikheter. Född ur nödvändighet.
Det var den första elden. Och där bildades den första familjen. Eldarna blev till tusen och familjen växte tills den en dag blev till två. Sedan tre. Och sakta spred de ut sig i världen. Till fots, till häst eller med vagnar reste de ut i världen för att erövra den. Inte med våld, men med en historia om något annat. Om ett alternativ till allt det där andra. De samlades kring lägerelden och pratade, skrattade och skålade. De tog nya namn, glömde vilka de varit innan och lovade att för alltid vara klanen och familjen trogna. Familjerna blev fler och de blev större. De tusen lägereldarnas folk var fött.