Posten

Ediktet om Postmannens Rättigheter och Uppdrag

Till alla riken, till alla folk, till alla hjärtan som slår för rättvisans och frihetens väldiga krafter! Hör dessa ord, hör dem som en ljungeld, som en stormvind, som en flod som rusar genom åkrar och dalar, genom glittrande sjöar och höga berg. Detta är inte bara ord, detta är ett edikt som skall förankras i själva hjärtat av vårt land, som skall kläs i marmor och spridas från hörn till hörn, som skall genomsyras av vårt folks andakt, vårt folks styrka, vårt folks framtid. Låt dessa ord vara som en sten som slår mot jorden, som rullar över tidens landskap, som skall bestå för alla kommande generationer! Sådana som bär denna förordning i sina händer skall veta att dessa ord inte bara är våra, utan har välsignats och bekräftats av De Äldstes Råd, de som har talat på vårt folks vägnar. Dessa vises ord har givit oss kraft och mandat att förkunna detta Edikt, och genom deras godkännande skall vår väg vara säker, vårt budskap orubbligt.

Paragraf 1: Postmännens Oinskränkta Makt och Geografiska Befogenheter Så skall det vara, och så skall det förkunnas för alla som bär dessa ord på sina läppar, för alla som hör dem och för alla som kommer att förstå och förhärliga dem. Postmännens befogenheter sträcker sig från Hamland i öst, till Agraput i väst, från Joamgård i norr till Månbergen i söder. I dessa vidsträckta länder, i dessa vida områden där folk samlas, där de bär sina drömmar och sin framtid, där kommer Postmannen att vandra och fullfölja sitt heliga uppdrag. Från dessa fjärran land till de lokala byarna, till den avlägsna gränsen och till den allra innersta staden, skall han vara fri att gå, fri att bära sitt budskap, fri att förmedla den sanning som binder oss samman. Ingen plats skall vara för avlägsen, ingen stig för svår att vandra, för Postmannens rätt att färdas och leverera är universell, och den gäller för alla dessa vidder – för hela vårt land!

Paragraf 2: Postmannens Oinskränkta Makt Låt oss, genom denna urkund, för alltid bevara och slå fast en sanning så djup, så oföränderlig, att dess eko kommer att återljuda i varje vrå, i varje sten, i varje torg, i varje förgången tid och i varje kommande framtid. Postmännens makt är oinskränkt! Deras rätt är orubblig, och deras väg skall vara fri – fri från hinder, fri från alla svårigheter, fri från alla kedjor och tunga bojor som kan tänkas binda dem. De skall ej hejdas av väder eller vind, ej av vägar som är svåra att färdas på, ej heller av någon världslig makt som vill utmana deras rätt att gå. De är folkets sändebud, de är de som bär nyheten om fred och frihet, de som sprider de heliga orden över vårt rike.

Paragraf 3: Postmannens Väg – Fri från Hinder Så förkunnar vi nu detta Edikt, detta budskap som skall vara huggit i marmor, så storslaget att det skall stå som ett monument av rättvisa, ett monument av frihet, ett monument som ej kan ruckas, som ej kan förgöras. Detta Edikt skall eka genom landets vidder, det skall läsas av alla, förstås av alla, och leda oss till en framtid där inget hinder kan stoppa den heliga väg Postmannen skall gå. För Postmännen, dessa herolder som genom sitt uppdrag bär på den största av alla kallelser, skall färdas genom vårt rike – genom det vilda öst, genom det storslagna väst, genom det iskalla norra Joamgård och över de väldiga, mystiska Månbergen i söder. De är de som bär på vårt ljus, de är de som bär på ord, på budskap, på nyheter som förenar oss alla, som binder oss samman i kunskapens och sanningens namn. Så skall deras väg vara fri – fri att gå genom fjärran landskap, genom de största vidder, genom de snåriga skogarna, genom de höga bergen. Deras steg skall vara ett ljus för alla, deras fotspår skall vara ett exempel på oinskränkt frihet.

Paragraf 4: Den som Hindrar Postmannen Så förkunnar vi nu detta Edikt, ett budskap som skall vara orubbligt, ett budskap som inte kan hindras. Postmännens rätt att färdas genom vårt rike är oinskränkt, som fastslagits i Paragraf 2. Den som söker stå i vägen för Postmannens frihet skall stå ansikte mot ansikte med rättvisans obevekliga hand. Deras väg är inte bara en rättighet utan en helig plikt, och de som försöker förhindra deras färd skall möta konsekvenser enligt vår oförsonliga lag. Och för de som nu hör dessa ord, för de som nu lyssnar till dessa budskap, låt oss tala i klara och oförlåtande ord: Postmännens makt är oinskränkt. Deras rätt att färdas från plats till plats, deras rätt att bära sina brev, deras rätt att ge världen de ord som binder oss samman, är så helig att ingen kraft på denna jord kan hejda dem. Så som vinden är fri i sin gång genom träden, så skall Postmannen färdas genom världen. Från det fjärran öst där solen först kallar på dagens början, till det storslagna väst där haven sträcker sig så långt ögat kan se, skall deras väg vara fri. Från de frostiga vidderna i norr, där snön bär på tidens alla hemligheter, till de stora Månbergen där himlen möter jorden, skall de gå med huvudet högt och fotspåren som ett bevis på sin oinskränkta frihet. Ingen, ingen skall stå i vägen för Postmannens uppdrag! Den som försöker hindra hans väg, den som försöker stänga dörren för honom, den som försöker förneka hans rätt att gå, för honom skall rättvisans dom bli som en väldig storm, som ett åskväder som rasar över hela landet. Den som förnekar Postmannen sin rätt skall möta domens kraft. Domsrättens hand skall vara hård och sträng som en järnhammer. Ingen förlorar sin frihet utan konsekvenser. För när Postmannens väg är hindrad, då kallas hela riket till ansvar. När en Postman stängs ute, stängs en hel värld ute från sanningen, från kunskapen, från friheten. Den som så gör skall stå ansikte mot ansikte med rättvisans obevekliga hand.

Paragraf 5: Postmannen och Hans Rättigheter Som tidigare fastslagits i Paragraf 1 och Paragraf 2, har Postmannen en rätt att verka fritt, att gå över alla landskap utan hinder. Ingen makt, ingen kraft på jorden skall kunna hindra denna frihet. Detta är inte bara en rättighet, utan en grundläggande förutsättning för vårt samhälles funktion. Därför förkunnar vi här att den som hotar denna frihet, som hindrar Postmannen att fullfölja sitt uppdrag, skall stå till svars inför rättvisans dom. Så hör nu dessa ord: Inget hinder skall stå i vägen för Postmannen. Ingen kedja skall hålla honom tillbaka. Hans väg är fri, hans rätt är orubblig, hans makt är oinskränkt. Detta Edikt gäller över alla riken, över alla länder, över alla folkslag, för ingen skall förneka Postmannens frihet, ingen skall förneka hans rätt att bära budskapet till folket! Den som försöker stoppa Postmannen skall förlora sin rätt, förlora sin frihet, förlora sin ära. Så tungt skall domens hand falla att ingen ska kunna förneka vad som sker. Den som försöker hindra honom, som försöker neka honom hans rätt att framföra budskapet, den skall veta att rättvisan alltid följer, och den skall vara oförsonlig. Så förkunnar vi detta: Postväsendet har oinskränkta rättigheter, och denna rättighet skall aldrig tas ifrån oss. Postmannen skall alltid vara fri att gå dit han vill, att gå när han vill, att bära med sig det han bär – att bära ordets väktare genom vårt rike!

Paragraf 6: Postmannens Rätt till Mat, Värme och Vila För varje Postman som bär detta uppdrag, skall alltid ges den rätt han behöver för att fullfölja sitt verk. När han går genom vårt land skall han alltid få mat och husrum, alltid få vila när hans steg är tunga och hans arbete slutfört. Han skall få vatten att släcka sin törst, han skall få vila sina trötta fötter vid den lokala krogen, han skall få mat på bordet när hans uppdrag är klart. För inget arbete är större än Postmannens, inget arbete är heligare än det han bär genom vårt rike. Hans uppdrag är det största av alla, hans arbete är det största av alla. Därför skall han alltid, ALLTID, få det han behöver för att fullgöra sitt viktiga uppdrag.

Paragraf 7: Postmannens Ersättning När Postmannen har fullgjort sitt uppdrag, när han har delat ut sina brev, förmedlat sitt budskap och gjort sina steg genom landet, skall han alltid få den rättmätiga ersättning han förtjänar. Ingen, ingen ska förneka honom den lön han har rätt till, ingen ska tvinga honom att gå utan det han förtjänar för sitt arbete. Postmannen bär på ett av de största och mest heliga uppdrag som vårt rike känner till, och hans arbete skall alltid erkännas med rättvisa och respekt. Den som försöker förneka Postmannen hans rättmätiga ersättning, den som vill hålla tillbaka vad han förtjänar, skall möta rättvisans dom. Så som vi bär på ett gemensamt ansvar för vårt rikes styrka och frihet, bär vi också ansvaret att säkerställa att de som arbetar för oss får vad de har rätt till. Postmannen ska inte behöva tvivla på att han kommer att få sin lön, för hans arbete är ovärderligt. Så skall det vara, och så skall rättvisan verka för alla – för de som söker att förneka Postmannens rätt, för dem skall rättens hand vara lika obeveklig som en storm, lika oavvislig som tidens gång. Rättvisa är vår väg, och rättvisa skall alltid följa Postmannen på hans resa. Paragraf 8: Postens Heder och Erkännande Låt oss för alltid minnas den stora betydelsen av Postmannens kallelse. Hans arbete är inte endast ett uppdrag, utan ett kall. En uppgift som är förankrad i landets själ, i folkets hjärta. Han är bäraren av sanning, frihet och kommunikation. Hans ära skall hedras av alla, för det är genom honom som världen hålls samman. Varje brev, varje meddelande, varje förmedlad tanke är en del av det stora sammanhanget som binder oss samman som nation. För denna ära och denna uppgift skall han alltid vara respektfullt mottagen, alltid vara uppskattad, alltid vara hedrad som den stora herold som han är. Det är med denna ära och respekt som Postmannen skall mötas på varje plats han går. Där han går skall folk samlas, de skall ära honom och de skall förstå att han bär på något mer än bara ord – han bär på vårt lands gemenskap, på vårt folks framtid. För den som inte förstår detta, för den som inte ser Postmannens sanna värde, skall rättvisan vara den skarpa handen som öppnar ögonen och förklarar de heliga uppgifterna. Paragraf 9: Postens Eviga Exempel för Framtiden Genom detta Edikt kallar vi inte bara till handling här och nu, utan vi förbereder oss för framtiden. För varje ny generation av Postmän som träder fram, för varje ny tid som kommer, skall detta Edikt förbli en ledstjärna, en ljuspunkt att följa. Vår framtid är bunden till dessa ord, och vi skall för evigt bevara detta som ett exempel på vårt folks vilja att hålla samman, att skapa kommunikation och förståelse, och att tillhandahålla frihet genom ord. Så när framtidens Postmän går fram på samma vägar, genom samma vidder och genom samma städer, skall de vara medvetna om det ansvar de bär på sina axlar – ansvaret för att hålla ihop vårt rike, för att hålla ihop vårt folk. De skall vara som de stora pionjärerna, de som först lade grunden för detta Edikt, som ledde vägen för oss alla. Därför, genom detta Edikt, vill vi betona att varje Postman som bär dessa plikter skall känna stolthet, skall känna vördnad för det historiska och eviga uppdrag han utför. Och dessa Postmän, de skall aldrig stå ensamma. Vi står vid deras sida, vi hedrar dem, och vi är tacksamma för det arbete de gör för vårt rike. Detta är ett gemensamt uppdrag, ett gemensamt ansvar – och det är vi alla som bär på det.

Paragraf 10: Avslutande Ord och Rättens Oändliga Makt Till slut skall vi säga, för att förtydliga, att denna förordning inte är enbart vår utan vår gemensamma framtid. Genom dessa ord binder vi vårt rike samman, vi binder våra hjärtan och våra själar till ett och samma syfte. För när vi sänder våra Postmän på deras resa, när vi stöder dem i deras uppdrag, när vi erkänner deras rätt och plikt, då erkänner vi också vårt gemensamma ansvar för att vårt land ska förbli starkt, fritt och förenat. Vi lägger denna förordning i händerna på vårt folk, på våra medborgare, och vi gör det med vissheten att det är ett Edikt som för alltid ska stå fast, ett Edikt som vi alla bär ansvar för. För framtiden, för friheten, för rättvisan, och för vårt rike. Paragraf 11: Hjälp vid Postutdelning Som tidigare nämnts i Paragraf 7, är det en kollektiv ansvarsfördelning att säkerställa Postmannens rätt till ersättning och stöd. De som hjälper Postmannen på hans resa, genom att erbjuda mat, skydd eller annan nödvändig hjälp, skall enligt detta Edikt rättfärdiga denna hjälp genom rättvis och generös ersättning. Det är inte bara Postmannens rättighet att få stöd, utan även en kollektiv plikt för alla i samhället att bidra till hans välmående och hans fortsatta arbete för riket. Och för att säkerställa att Postmannens heliga uppdrag fullföljs utan hinder, skall alla som bor i närheten av Postmannen, inom hans färdväg, vara förpliktade att bistå honom vid utdelning av brev och meddelanden. Den som bor nära, den som ser Postmannen komma, den som har möjligheten att hjälpa, skall med vilja och ära stå vid hans sida. De skall hjälpa till att förmedla och dela ut den heliga posten till alla mottagare i deras närhet. Så skall det vara, att de som bistår Postmannen i detta viktiga arbete, som står som hans allierade i den stora och heliga uppgiften, skall erhålla ersättning för sitt arbete. Ersättningen, som skall bestämmas av mottagaren av posten, skall vara rättvis och fullgod, för ingen skall arbeta för intet. Dock, för att värna om rättvisa i hela det heliga systemet, skall en del av den erhållna ersättningen, av den som hjälpt till, tillhandahållas Postmannen som en del av hans ackumulerade rätt till ersättning för sitt oinskränkta uppdrag. Detta skall ske enligt en fördelning som inte minskar det rättmätiga förhållandet mellan hjälpare och Postman, men som förstärker helheten i det gemensamma arbetet. Det är ett ömsesidigt åtagande, en förbindelse mellan hjälpare, mottagare och Postmannen – en kedja av samarbete som binder vårt folk samman i rättvisa och respekt. Härigenom skapas en oskiljaktig enhet mellan alla som är involverade i detta arbete, där varje handling av hjälp bidrar till att stärka Postmannens förmåga att genomföra sin heliga tjänst. Paragraf 12: Leveransskyldighetens Oinskränkta Auktoritet Såsom den oinskränkta makt som bär på rättvisa och frihet, är postmannen förpliktigad att, utan fördröjning och med orubblig beslutsamhet, fullfölja sin heliga plikt att leverera brevet inom den svåröverkomliga tidsramen av en vecka. Ingen annan kraft, ingen annan vilja får stå i vägen för denna oåterkalleliga förpliktelse, ty tiden är en flod som inte kan stoppas, en stormvind som bär med sig framtiden. Tidsgränsen är inte blott ett mått, utan en grundläggande princip – en lag som styr både kropp och själ. Dock, även i denna orubbliga plikt, kan världen omkring oss kasta hinder på Postmannens väg. Väder, vind och andra oförutsedda händelser, som en storm som raserar, eller ett plötsligt hinder som reser sig i vägen, kan fördröja hans framfart. Dessa hinder är oundvikliga i den mänskliga världens gränser, men de får aldrig förmörka Postmannens vilja eller rätt att föra fram sitt budskap. I sådana fall, ska den heliga förpliktelsen ändå, om än något fördröjd, uppfyllas så snart omständigheterna tillåter, för det är i det oövervinnerliga rättvisans namn som Postmannen bär sitt ansvar. Och om brevet, genom en handling av ömsesidig förtroende, i enlighet med den föreskrivna ordningen i Paragraf 11, lämnas över till en annan, till en betrodd hand eller mottagare, träder det omedelbart in i den heliga sfären av leverans. I detta ögonblick, när det nått den andra handen, förvandlas det från en simpel uppgift till en fullbordad handling av rättvisa. Det betraktas då som levererat i all sin helighet och betydelse, oavsett om det fysiskt når sin avsedda destination eller ej. Ingen tvekan, ingen undanflykt, ty i detta landskap av plikt och ordens kraft, finns inget utrymme för svek. Det är en skyldighet som är lika orubblig som lagens fundament, lika stark som de löften som byggt vårt samhälle. Den som bär detta ansvar skall i sin själ bära vetskapen om att de handlar inte bara för nuet, utan för en helig förordning som skall bestå genom tidens gång. Därför skall inget dröjsmål eller hinder förmås att omstörta denna oinskränkta rätt – Postmannens väg skall vara en rak linje genom tidens labyrint, och inget skall avvika honom från hans uppdrag.

Paragraf 13: Tolkning och Anpassning till Tiderna Ediktets ord, som ljungeldar som brinner genom historiens natt, bär på en kraft som aldrig skall falna. De är själva fundamentet för vårt samhälles uråldriga väsen, men vi lever i en värld som ständigt förändras, där stormvindar av utveckling sveper genom tid och rum. För att detta heliga edikt skall fortsätta vara en levande kraft, måste dess tillämpning vara flexibel som floden som formas av bergets kanter. Tolkningarna av Postmannens rättigheter och ansvar, de rätta vägledarna i vårt samhälle, måste anpassas för att möta den tidens krav och nya utmaningar, utan att förlora synen på de eviga värden som Ediktet vilar på. Vi skall ej dröja vid det förflutna utan modigt blicka framåt, med respekten för frihet, rättvisa och kommunikationens helighet som den oföränderligt starka solen. Postmannen, som bär på denna orubbliga rätt, skall gå framåt genom förändringens tidevarv, där varje steg är i harmoni med de gamla principerna och svarar på de nya behov som växer fram i samhället.

Paragraf 14: Postens Rika Tradition och Kulturarv Postmannens uppdrag har alltid varit mer än en tjänst; det har varit själva bäraren av ett heligt kulturarv. Hans arbete är det osynliga bandet som sammanfogar människor, ett levande bevis på den bro av kommunikation och samförstånd som sträcker sig genom generationer och samhällen. I tusen år har Postmannen stått som en hedervärd väktare av vår nationella identitet, en som förvaltar och sprider de heliga orden av frihet, förståelse och gemenskap. I varje stad, varje by, i varje hem, där Postmannen kommer, påminns vi om vårt gemensamma syfte att kommunicera fritt och skapa enhet i vårt land. Detta är inte en uppgift som kan tas lätt på. Vi skall vara beredda att skydda och stärka denna tradition, bevara Postmannens rättigheter och ansvar som en evig symbol för vår enhet och vårt kulturarv. Hans uppdrag har motstått tidens stormar, överlevt kriser och omvälvningar, och vi, som förvaltare av vår historia, skall göra allt som står i vår makt för att se till att denna heliga symbol lever vidare, nu och i alla framtida tider.

Paragraf 15: Sekretess och Integritet Postmannens uppdrag är ett heligt förtroende. Det handlar inte endast om leverans av meddelanden, utan om att vara den osynliga väktaren av det allra mest privata och känsliga. Hans ansvar är av den största vikt, för i hans händer vilar människors hemligheter, deras livs viktigaste budskap. Som den förvaltare av förtroende han är, skall han skydda varje ord, varje brev, som om det vore hans egen själ. Ingen, vare sig en myndighet eller en privat individ, skall få rätt att rubba denna helighet, och ingen omständighet får ges frihet att undantaga honom från detta ansvar. För att säkerställa att våra medborgare förblir trygga i denna allomfattande sekretess, måste Postmannen i sitt uppdrag alltid sätta skyddet av den privata informationen främst. Hans uppdrag går långt bortom den fysiska säkerheten av meddelanden – det handlar om att bevara varje ord i sin heliga integritet, att skydda meddelandets kärna mot all yttre inblandning. Det är strikt förbjudet för alla utom Postmannen själv att läsa obruten post. Den som bryter denna heliga regel och olovligen öppnar, läser eller på något sätt intrång i postens innehåll kommer att stå inför lagens strängaste straff. Integriteten av varje meddelande är en oinskränkt rättighet och den måste bevaras utan undantag.

Paragraf 16: Hälsa och Säkerhet för Postmannen Postmannens resa är en väg genom både tidens och naturens prövningar. För hans styrka, hans kropp och själ, är avgörande för att han skall kunna fullfölja sitt heliga uppdrag. För att detta skall kunna ske, är det av yttersta vikt att han ges den skyddande vård och det stöd han förtjänar under sina resor, särskilt då han färdas genom fjärran och farliga land. För att skydda denna tapperhet och hålla hans kropp och själ hel, skall Postmannen genomgå regelbundna hälsokontroller, förseglas med nödvändiga medicinska stödåtgärder vid olyckor eller sjukdom. I de farligaste av situationer, under resor genom oväder och okända krafter, skall ingen risk få honom att vackla – för Postmannen är den obestridliga kraften på sin väg. Därför skall varje skyddsåtgärd och varje nödvändig säkerhetsutrustning tillhandahållas för att säkerställa att hans resa aldrig hindras. Därmed, som en absolut rättighet och ett heligt löfte, skall han alltid ha tillgång till omedelbar medicinsk hjälp när så behövs. Varje aktör i Postmannens tjänst bär på ansvaret för att aldrig låta riskerna överväldiga hans stora uppdrag.

Paragraf 17: Förbättring av Postens Vägar och Färdmedel För att Postmannen skall kunna utföra sitt heliga uppdrag, måste vägarna och medlen som leder honom fram vara lika starka och pålitliga som själva Ediktets fundament. De vägar och stigar han färdas på, både fysiska och teknologiska, skall vara den oinskränkta kraften som för honom fram genom varje svårighet, som stormvindarna som bär fartyget framåt genom den ruggiga oceanen. Ett system av färdvägar och vägförhållanden, som är lika noggrant utformat som själva himlens stjärnbild, måste stå till hans tjänst, för att säkerställa att inget hinder kan stoppa hans heliga uppdrag. Detta system skall vara av en sådan perfektion att det inte bara handlar om vägar och färdmedel – det handlar om de allra nyaste teknologiska framstegen som, som starka armar, lyfter Postmannen fram även genom svåraste hinder och mest avlägsna områden. Vi som nation, som den starka enhet vi är, skall inte tveka att investera i denna byggnad av vägar och transportmöjligheter, för att förhindra att någon kraft kan hindra Postmannens väg. Varje samhällsinstans bär ansvaret för att hålla stigarna fria, som heliga floder som flyter genom vårt land, för att förmå oss att föra våra ord och våra avsikter till alla hörn av vårt rike.

Paragraf 18: Gemenskapens Roll i Postmannens Uppdrag Postmannens uppdrag är inte en ensam väg – det är en kollektiv kraft där varje medborgare, varje individ i vårt samhälle, spelar en avgörande roll. Som en nation, förenade i vårt mål, bär vi ett gemensamt ansvar att understödja Postmannens arbete, vare sig det handlar om att ge vägledning, skydd eller stöd. Vår samhörighet är det osynliga bandet som binder oss till hans uppdrag, och genom att ge honom vårt stöd, ger vi också vårt hjärta till nationens fria kommunikation. Detta uppdrag är inte ett enkelt arbete, utan en helig plikt, en samhällsinsats som sträcker sig genom alla samhällsklasser och positioner. Genom att hålla vägar fria, genom att vara vaksamma på hinder eller problem, genom att visa respekt och förståelse, ger vi liv åt det fria flödet av kommunikation. I denna enhet skall vi alla bidra till att skapa ett starkare samhälle, där ingen röst tystas, ingen tanke förloras, utan varje meddelande, varje ord, bär med sig frihet och förståelse för alla.

Avslutning

Och så förkunnar vi dessa ord, dessa rättigheter, denna makt – för vårt folk, för vår framtid, för vår frihet! Må denna förordning vara en ledstjärna för alla som bär på Postmannens rätt och börda. Må den stå som en påminnelse om vikten av friheten att förmedla budskap, om vikten av att vårda våra rättigheter och om vikten av att alltid stå fast för den rättvisa som binder oss samman. Låt denna förordning föras vidare till alla hörn av vårt land, till alla folk, till alla som söker frihetens och rättvisans väg. Må den ge styrka och mod till alla som ser Postmannen gå genom vårt rike, och må hans steg alltid vara fria, hans uppdrag alltid vara vördat, och hans väg alltid vara rättfärdig! Förordningens Gällande och Giltighet Denna förordning träder i kraft från och med dag 1 i vintermånad 1 år 500 innan Kejsarens nedstigning. Från detta datum skall förordningen vara bindande och gälla för alla riken, städer och byar under Postmännens omsorg. Från och med denna tidpunkt skall inga hinder, inga tvivel, inga krafter kunna förneka eller motverka Postmannens oinskränkta rättigheter och hans fria färd genom vårt rike. Denna förordning är evig i sin natur och skall förbli en grundsten för vårt samhälle, ett monument av frihet och rättvisa som ej kan ruckas, för evigt giltig i vårt rike och för alla kommande generationer!

Utfärdare och Underskrifter

Således, på detta stora och oföränderliga ögonblick, undertecknas denna förordning av de som bär den högsta makten och den största ämbetet. De som förstår värdet av Postmannens frihet, de som erkänner hans oinskränkta rätt att gå fritt, och de som åtagit sig att skydda och försvara detta heliga uppdrag.

Undertecknat:

Företrädare för Högsta Rådet

Storföreståndare

Horatios Voltari

Företrädare för Postväsendet, Postmäster/brevförfattare

(AE)

Företrädare för Postväsendet, Postmäster/brevförfattare

(Joakim)

Ledare för Rättvisans Domstol

Domare Elara Vayne

Företrädare för Folket

Ordförande Tyrel Jorvas

Så förkunnar vi detta Edikt och de rättigheter som tillhör varje Postman, varje budbärare av frihet och sanning, för alla tider framöver, tills denna förordning, genom den största tidens gång, fortfarande skall eka i alla hörn av vårt land.

La leterportisto ĉiam trinkas dufoje