Världens underverk

Livets träd

Tronande över alla andra träd i Galaniens skogar – ja alla andra träd i världen – är Irminsul: Livets Träd. Det sägs att detta träd bär himlarna på sina yttersta grenar och håller samman Jorden med sina rötter. Det är det första levande som började växa och det sista som ska dö. Många säger att det är livets moder självt och det tillbes i det närmaste som en gudom.

Men det har gått illa åt Irminsul de senaste åren och olyckskorparna kraxar om att det varslar om orostider för allt liv. En av de sju nycklarna placerades i trädet efter att ha förts bort från Kairoona, för att den skulle skyddas från världens ondska. Det gick dessvärre katastrofalt fel och trädet förvreds av mörkrets makter. För att rädda trädet gick skogsvarelserna med på att plantera ett av talaternas fröer i stammen. Efter detta har Irminsuls livskraft återställts men något annat märkvärdigt och lika skrämmande har hänt: Trädet ser ut mer som en staty än en urgammal varelse och skogen runt omkring har börjat växa i prydliga rader. Irminsul omges nu av något som mer liknar en labyrint av buskar och träd än en urskog.

Stämningstext: Alven och draken

Dörren

Det finns många dörrar, men få som denna. Den står på gränsen mellan Tabarien och Kazygien men är inte på något sätt omstridd och den undviks noga i den pågående konflikten mellan länderna. Den består endast av ett valv i grå sandsten och en stor, bastant, järnbeslagen ekdörr. Den kan öppnas från båda sidor och visar då endast en blank, silvrig yta. Om den vidrörs så rör den sig som vatten och det som rör vid den sugs oundvikligen in. Ingen vet vad som finns på andra sidan och ingen som har begett sig genom den har någonsin återvänt.

Försök har gjorts att utvinna energi från andra sidan eller att på andra sätt nyttja den men än så länge har allt varit förgäves. Ingen känner till dess syfte eller varför den upprättades.

Stämningstext: På rätt sida porten

Viratsias alkemiska trädgårdar

Centralt i staden Viratsia ligger de världsberömda alkemiska trädgårdarna. Dessa är fyllda av liv som alkemister genom århundraden har omformat och vars likhet inte finns någonstans i den kända världen. Det är allt från träd som bär flera olika typer av frukter till bevingade apor eller varför inte fjärilar som rör sig i flock och alltid landar i formen av ett visst hus vapensköld?

De alkemiska trädgårdarna klarade sig relativt bra undan förödelsen som drabbade Viratsia när den odöda konungen vandrade in i staden i jakt på sin krona för några år sedan. Det verkar dock som att undanskymda delar av trädgårdarna har drabbats av underliga fenomen sedan dess och oförsiktiga besökare kan råka ut för både monster och alkemi som löper amok.

Stämningstext: Monsterlilja

Alla gudars hus

I stora städer är det vanligt med tempel där alla gudar kan dyrkas och offras till. Detta hus skiljer sig dock markant från alla de husen. På Ödevidderna, norr om Rossia, ligger en enorm byggnad där statyer av oräkneliga gudar finns placerade i alkover i ändlösa hallar. Alla kända gudar finns representerade här och även enorma mängder okända sådana.

Få beger sig hit då resan är farlig så nära Ödevidderna men det är ändå så pass ofta någon vallfärdar hit att ett fåtal ruckel bildar något som de själva kallar en by utanför templet och som tar emot resande.

Neidaras kyrkogård

Nordöst om Kairoona, en veckas marsch ut på Ödevidderna, ligger en gigantisk kyrkogård som tar mer än en dag att korsa. Traditionen säger att detta vara hela riket Neidaras kyrkogård och att alla dess medborgare begravdes här. Den är täckt av såväl gravstenar som statyer och mausoleum i alla storlekar.

Stämningstext: Levande döda

Rossias svävande öar

Långt in i Rossia, österut över de väldiga stäpperna, svävar ett antal berg som är täckta med grönska. Från marken finns inget sätt att ta sig upp till dem men tecken tyder på att något folkslag lever långt där uppe.

Stämningstext: Himmelshav

Ön där månen rör marken

En gång var 53:e år händer något fantastiskt i Skimrande Havet mellan Rossia, Hierakos och Nendil: En liten ö, kallad Månens Kyss, får en mycket annorlunda besökare.

Månen passerar nämligen så nära att den rör vid den lilla ön innan den åter tar sig ut till sin bana. Varför detta sker är inte säkert men legenden säger att Jorden och Månen var älskande som separerades när världen var ung av en svartsjuk gud med hot om att de skulle förgöras om de någonsin rörde varandra igen. Trots detta är deras kärlek så stark att de i hemlighet ibland möts för att kyssas och sedan snabbt lämna varandra.

De lysande haven

På Skymningskontinenten, i det forna imperiet Kazankuni, finns fyra små innanhav som lyser som om de har lånat stjärnornas glans.  Om natten skiner de med ett blå-vitt ljus och även många av de varelser som bor i dessa vatten lyser på samma sätt.

Dödens anlete

Söder om Khwarezm och Eldsviken, i bergen längst med kusten finns detta mycket kända vattenfall. Klippan i sig är formad som en gapande skalle och ur dess mun forsar en röd flod. Detta färgar havet rött flera mil i alla riktningar.

Khwarerzms döda stad

Mitt i Khwarezms öken har en enorm stad återfunnits. Den är hel och orörd som om alla stenbyggnader bara har tömts på folk och saker för att sedan lämnas.

Den tros ha legat dold under sanden i århundraden och är till ytan en av världens största städer.

Det finns dock inget nedtecknat om den och trots att försök har gjorts att återuppliva staden till sin forna prakt så ligger den så pass illa till att inget vatten finns att finna på två dagsmarcher och inget kan växa i dess närhet.

Burgheims hemsökta kvarn

I nordvästra Burgheim, väldigt avlägset från civilisationen, ligger Burgheims nedlagda deusitkvarn. Kvarnen användes i många år för att mala deusit till pulver. När leveranserna av deusitpulver en dag uteblev blev ägarna upprörda och skickade iväg en beväpnad styrka legoknektar för att undersöka varför arbetarna inte utförde sitt jobb. Men legoknektarna hördes aldrig av igen. En större trupp skickades dit bara för att konstatera att kvarnen var övergiven och inget spår av någon levande själ syntes till. Rykten går att de män och kvinnor som arbetade i kvarnen blev påverkade av dammet från deusiten och att det på något sätt fick dem att förändras (mutera). Ryktena varierar även mellan allt från små skimrande utväxter på rygg och i ansiktet till totala förändringar så som enorma klor och huggtänder och förmåga att kunna attackera folks sinne.

Det finns de som gärna tar en omväg runt kvarnen för att slippa råka ut för vad som sägs lurar i skogarna runt omkring men det finns även de som reser till kvarnen för att spendera en natt där i hopp om att tillskansa sig en extraordinär förmåga eller bara bota någon sjukdom som de bär på.

Platsen i sig är väldigt lugn och fridfull – där växer blommor man inte kan hitta någon annan stans i landet, oftast otroligt färgglada och kraftiga och nattetid kan man se hur både träd och blommor skiner. Kvarnen i sig är välbevarad, både på utsidan och insidan. Här finns inga tecken på våld utan det ser ut som att man en dag bara gick därifrån och lämnade allt som det var. Det mest iögonfallande är att det aldrig blir mörkt här inne utan det lyser ständigt från väggarna, golvet och taket och det damm som fortfarande kan yra omkring här inne gör likadant.

Stämningstext: Den gröna räven

Broarna under Stormgatten

Djupt under havet Stormgatten, sägs dvärgarna ha tunnlar som grävdes för tusentals år sedan. Precis under Stormgatten passerar dessa tunnlar enorma sprickor som ingen vet djupet av. För att överbrygga dessa skulle dvärgisk ingenjörskonst av den mest avancerade nivån krävas men som om det inte var nog med det svåra läget och det enorma djupet så rör sprickorna på sig. Men med ett genialiskt system som de inte har delat med sig av till omvärlden  har dvärgarna skapat rörliga broar som av sig själva följer skrevornas rörelser.

Stämningstext: Guden i gapet

Svärdshavet

Mitt i Fjallbreidds urskog finns ett  öppet fält som sträcker sig till horisonten. Hela fältet är täckt med vapen och rustningar, antagligen från ett slag i tidernas begynnelse. Utrustningen är fortfarande i fint skick och många har tänkt sig att utrusta en armé där men andarna från de fallna soldaterna vakar girigt över sina ägodelar och att ta något innebär döden – ofta på plågsamma, hemska vis.

De vakande änglarna

I världens fyra hörn, där marken och havet gradvis ger vika för det totala kaos som omringar världen, står fyra enorma änglar. Huruvida de är levande eller statyer är svårt att säga men tydligt är att de står där för evigt med blickarna mot kaoset och ryggarna mot världen, som för att skydda vår lilla ö av ordning i det enorma havet av kaos.