Mirna Eldshjärta – Tabariens nationalhelgon

Mirna Eldshjärta föddes i en tabarisk bondefamilj som Mirna Egilsdotter någon gång kring år 410 i.K. Sägnerna säger att hon fann en mäktig amulett i skogen när hon precis nått tonåren och att den förändrade henne för evigt. Hon lämnade sin familj för att söka lyckan i den vida världen och tittade aldrig tillbaka. De närmaste åren spenderade hon resandes i olika sällskap och kompanier och många sagor och berättelser finns om denna tid. Hon samlade på sig kunskap så väl som vänner och mytiska föremål.

Legenden om henne växte ständigt då hon höll mycket hårt på sina principer, sin moral och sin tro till Himlakejsaren genom  alla sina äventyr och stordåd. Ryktet om henne säger att hon ständigt kämpade för det goda och för Tabarien, samt att hon aldrig tog sig eller låg med en man. Säkert är i alla fall att hon aldrig fick några barn.

Bland de mest kända sagorna om henne är den där hon dräpte draken Horothgar som hotade den tabariska huvudstaden och konungafamiljen genom att underminera ett av tornen i stadsmuren, lura ner draken till marken (sägnen säger att detta var enkelt för henne då hon var jungfru) och välta tornet över honom.

Hur det än skedde så var det denna bravad som fick henne adlad och gav henne namnet Eldshjärta.

Efter denna dag så var hon istället befälhavare i den tabariska armén och hennes ansvar var att vakta rikets gränser.

Med bara ett fåtal andra riddare vid sin sida lyckades hon upptäcka att orcherna på Ödevidderna samlats under en ledare och marscherade mot ett Tabarien som låg i fredstid. Tack vare detta hann Tabarien rusta upp och förbereda sig samt avvärja attacken som dock drev ända in till hjärtat av själva landet innan den kunde stoppas.

Orcherna gjorde en ilmarsch den sista sträckan mot huvudstaden och och lyckades nå fram i skydd av ett magiskt mörkrer och började bryta sig genom Norreport innan alarmet hann ljudas. Mirna och hennes riddare stormade ut och lyckades driva ut svartbloden utanför porten men kunde inte lämna sin position utan att de åter skulle tränga in och blev därför utestängda för att porten skulle kunna stängas.

Detta räddade staden, men var slutet på sagan om Mira Eldshjärta. Hon återfanns sittande med ryggen mot porten, sitt svärd i sen ena hand och två av sina riddares huvuden i sitt knä, genomborrad av ett tjog svartfjädrade pilar.

Efter hennes död utnämnde Himlakejsarens kyrka henne till martyr och helgon och hon är idag Tabariens nationalhelgon.

Hennes svärd, sköld och rustning återfinns i huvudstaden men hennes amulett och hennes kvarlevor har försvunnit i tiden. Några år efter hennes död var det en stor skandal då kvarlevorna stals från en katedral där den hade sin sista vila. Vart amuletten har tagit vägen vet ingen.